Får man lov att vara lite mallig?



Jag tror bestämt jag har gått och blivit Julgrans-mallig. Jag märker själv hur jag liksom dras mot vardagsrummet för att sedan bli stående där och titta på vår fina julegran. Det bästa är när jag spatserar Drottningatan ned och kollar upp mott våran lägenhet och ser hur den ljusbeklädda granen syns genom fönstret. Är det våran gran där uppe som ser så fin ut?! -tänker jag i mitt lilla huvud, och traskar förnöjt vidare.

Så här är den,
stans snyggaste gran.
   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0